Helt ärligt, hur långt skulle du orka resa varje år för att träffa sin älskade?
Många av oss har säkert besökt en partner, vänner och familj som befinner sig 14 000 kilometer bort, men det kräver inte någon jätteansträngning.
Vi sätter oss på ett flyg, tar en tupplur och vaknar upp när det är dags för landning.
Den trofasta manliga storken Klepetan däremot – han flyger tusentals mil varje år(!) för att träffa sin handikappade kärlek, som inte kan flyga.
Historien om Klepetan och Malena är berättelse om kärlek och hängivenhet, som slår alla odds.
I slutet av mars kommer storken Klepetan tillbaka till den lilla byn Brodski Varos, i östra Kroatien – precis som han gjort i 15 år.
Klepetan burkar alltid flyga till sin älskade, efter att ha tillbringat vintern i Sydafrika. Han flyger till Kroatien för att möta kärleken i hans liv, Malena.
Malena väntar alltid på Klepetan och när han kommer är hon redo att börja göra fler ministorkar. Paret har redan fostrat 62 ungar. De har verkligen varit upptagna varje år!
Naturvårdare har sedan länge haft spårutrustning på Klepetan och det visar sig att han alltid övervintrar nära Kapstaden, i Sydafrika – cirka 14 500 kilometer från Malena.
Det tar honom lite över en månad att göra resan. Storkparets långdistansförhållande har gjort dem till kändisar i Kroatien.
En lokal djurvän, Stjepan Vokic, adopterade Malena 1993 när han hittade henne nära en damm, svårt skadad av ett skott från en jägare.
Hon spenderar vintrarna i en lagerbyggnad, som Stjepan Vokickallar ett ”improviserat Afrika”. I lagerbyggnaden finns ett bo, värme och akvarium.
På våren gör Vokic ett gigantiskt bo åt Malena på byggnadens tak.
Klepetan, pappa stork, lär babystorkar att flyga innan de flyttar till södra Afrika, i början av augusti.
Under tiden stannar Malena med Vokic, som tar hand om henne och smörjer in hennes fötter dem inte ska torka ut, eftersom hon är långt borta från sitt våtmarkshabitat.
Vokic berättar för AFP : ”Jag tar med henne och fiskar eftersom jag inte kan ta henne till Afrika. Vi ser även på TV tillsammans”.
”Om jag hade lämnat henne i dammen den där dagen skulle rävarna ha ätit upp henne. Men jag vände på det ödet, så nu är jag ansvarig för hennes liv”.
Vilken fin kärlekshistoria! Den som säger att djur inte har några känslor borde läsa detta!
Dela gärna vidare till alla djurvänner där ute!
