När hela ditt liv faller i bitar är du beroende av stödet från dina nära och kära. Men om det inte finns någon där som kan ta emot dig när du faller fritt, vad gör du då?
Rio, en 10-årig golden retriever-mix, hamnade i en situation där hela hans liv vreds upp- och ned.
Den gamla hunden rycktes bort från allt han någonsin tidigare känt till, när hans ägare plötsligt avled.
Från att ha haft ett tryggt hem och en älskad husse, skickades han iväg till ett sterilt hundhem med helt främmande människor.
I samband med att Rios ägare dog togs hunden till volontärerna på Detroit Animal Care and Control. Men efter att Rio anlänt kunde personalen ana att något inte var riktigt stod rätt till.
Den stackars hunden vägrade äta, han lät inte någon röra vid honom och han satt bara i ett hörn – stirrandes in i väggen.
Efter att ha bott 10 år med sin ägare, var Rio både förvirrad och hjärtbruten.
Han kunde inte förstå varför allt han någonsin hade känt plötsligt togs ifrån honom. Nu var han bara en i mängden på ett högljutt, läskigt och okänd hundhem.
Rio sörjde i det tysta och hängde med huvudet – det verkade som om han bara ville ge upp.
Skyddspersonalen visste att de var tvungna att göra någonting fort, så de kontaktade Detroit Dog Rescue.
”Vi tar oss an tuffare fall, hundar som verkligen lider på hundhem”, berättar Kristina Millman-Rinaldi, chef för Detroit Dog Rescue, för The Dodo.
”Många människor inser inte vilka intuitiva och känsliga varelser hundar är. De känner samma saker som människor, allt som händer runt dem”.
Men trots att Rio blev överförd till Detroit Dog Rescue’s center, blev hundens tillstånd allt värre.
Rio hade tappat livslusten helt, han svarade inte på sitt namn, han såg ingen i ögonen och han satt fortsatt i ett hörn och tittade in i väggen.
Kristina på DDR visste att det enda sättet att de kunde hjälpa Rio var att placera honom i ett säkert, kärleksfullt fosterhem.
Räddningsgruppen hoppades att ett fosterhem skulle ge en viss känsla av normalitet, för den sörjande och deprimerade hunden.
Efter några samtal kontaktade Kristina en volontär som hette Ryan Callahan och hans fru Tashia. De fick höra om Rios historia och utan att fundera bestämde de sig för att adoptera Rio.
Trots att de hade två egna hundar och en annan fosterhund, ville familjen Callahan hjälpa till.
”Det var bara rätt hund, rätt plats, rätt tid”, säger Ryan.
När Rio kom in i Callahans hem började han omedelbart visa tecken på förbättring.
För första gången drog sig inte Rio undan från människans beröring; Det var nästan som om hunden kunde känna att Ryan och hans fru var där för att hjälpa honom.
För att se till att den tioåriga hunden kände sig bekväm, gjorde de i ordning ett eget rum åt Rio, på Ryans hemmakontor.
Under den första veckan kunde Ryan, som arbetar hemma, knyta an till Rio och sakta få honom känna sig trygg i sin nya omgivning. Det tog inte lång tid innan Rio vilade tryggt vid Ryans fötter och hoppade upp i hans knä – alltid med ögon fyllda av glädje och tacksamhet.
”Varje gång vi går ut med honom viftar han på sin svans och han älskar att gå ut i skogen med oss”‚ berättar Ryan.
Rio har gått igenom mycket, så DDR och Callahans tar god tid på sig när det gäller att bestämma hur hundens framtid ska se ut.
Men förhoppnings kan Rio hitta en permanent familj inom kort, där han trivs och får känna kärlek igen. Familjens Callahans insats har i alla fall definitivt bidragit till att Rio mår mycket bättre idag!
”Jag hoppas att hans nya liv – vad än det blir – kommer vara ännu bättre än där han kom ifrån”.
I en tid när många djur far illa och lämnas åt sitt eget öde, värmer det extra gott i hjärtat när man läser de hjältar som faktiskt finns där ute och viger stora delar av sitt liv för att hjälpa djur som har det svårt.
Dela gärna vidare denna artikel på Facebook och lämna en kommentar, om du också vill lyfta fram detta fina exempel!
