Karin, 33, erbjöd sovplats åt kvinna – blev bestulen på hundvalpen Marley: ”Frustrerad och ledsen”

Karin Hindriks hjälpte en kvinna med boende hemma hos sig. Men ett tack tillbaka blev något helt annat.

När Karin kommer hem efter ett ärende, var kvinnans grejer borta och hon syntes inte till.

Det mest fruktansvärda av allt – hon hade stulit hundvalpen Marley, 15 veckor gammal.

– Jag är frustrerad, ledsen och orolig. Man gör inte så här mot ett djur, säger Karin Hindriks till Newsner.

Det var i början på augusti som Karin Hendriks, 33, öppnade upp sitt hem för, en för henne, okänd kvinna i Jakobsgårdarna i Borlänge. Kvinnan hade gemensamma vänner med Karin och behövde ett boende tills hon skulle flytta in i sitt nya boende.

Kvinnan fick bo hos Karin

Så Karin bjöd in kvinnan och ordnade med sovplats och tak över huvudet åt henne.

Den dagen då kvinnan äntligen skulle få sitt boende hade Karin hjälpt henne med packningen. Innan kvinnan var tvungen att åka, begav sig Karin ut på ett snabbt ärende för att sedan komma hem och säga hejdå. Allt var som vanligt tills Karin öppnar ytterdörren.

Då stal hon hundvalpen

Kvinnan var borta. Hon hade tagit alla sina saker och hundvalpen Marley på 15 veckor syntes inte till någonstans i hemmet. Han hade blivit stulen.

– Jag märkte ingenting om att hon hade en plan på att stjäla min hund. Jag är förkrossad. Efter en stund såg jag att hon hade blockerat mitt nummer och tagit bort mig överallt på sociala medier. Det är helt sjukt, säger Karin Hindriks till Newsner.

Polisanmälde direkt – fått vänta 3 veckor

Karin Hindriks ringde polisen direkt och gjorde en anmälan om att hon blivit bestulen på sin hundvalp. Med tanke på de gemensamma vännerna mellan Karin och kvinnan ska Karin veta vart hunden finns och på vilken adress. Jan Bark, polis i Borlänge, bekräftar informationen och att en förundersökning är påbörjad.

– Anmälan kom in den 13 augusti och förundersökningen startades då. Målsägande har uppgett adresser och annan information om stölden i anmälan, säger Jan Bark till Newsner.

Finns ingen handläggare i ärendet

Men nu har det gått tre veckor och Marley är fortfarande inte hemma. Ärendet med Marley har nämligen inte fått en handläggare än.

– Det har hållits ett förhör med målsägande och nu väntar ärendet på en handläggare, säger Jan Bark till Newsner.

Om Karin tar hem Marley – räknas som stöld

Trots att polisen har en påstådd adress till vart den misstänkte för brottet kan finnas, kan ingenting göras förrän ärendet har fått en handläggare tilldelad. Och även om Karin vet vart hennes hund befinner sig, kan hon inte hämta hem honom eftersom hon kan riskera att begå stöld själv.

– Jag kan åka dit för stöld också om jag tar honom. Men hur ska jag kunna åka dit för stöld för en hund som jag äger? Jag skulle inte tveka en sekund på att ta kopplet. Jag förstår att det inte går, men jag blir frustrerad. Jag klarar inte av att vänta längre, det är ett djur det handlar om. Man gör inte så mot ett djur, den följer bara efter den som håller i kopplet, säger Karin Hindriks.

https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10157207498737911&set=pb.735317910.-2207520000.1566556329.&type=3&theater

”Förstår inte hur lagen infördes”

Brottet är rubricerat som stöldbrott på grund av att en hund är något som ägs av en människa. Men för Karin är det här en kidnappning.

– Jag tycker verkligen att lagen ska kunna ändras. Men då måste man ha beviset att det är ens egen. Till exempel att man tar med hunden och de får kolla chipnumret så att det är ens egen, en chipkontroll helt enkelt. Jag förstår inte hur lagen infördes. Djur går som gods men det gör även en cykel – och det är inte ett levande ting. Ett djur är en familjemedlem och tillhör en familj – precis som oss människor. Jag ser mina djur som mina bebisar, det skulle kunna vara mitt barn. Det skulle räknas som kidnappning.

”Man är orolig och ledsen”

I väntan på att ärendet ska få en handläggare tampas Karin med att förklara för sina barn om vad som har hänt. Hennes barn är 5, 8 och 12 år gamla.

– De är inte speciellt glada, de frågar hela tiden vart han är och när han kommer hem. Jag försöker hålla modet upp för att de inte ska se att man är orolig och ledsen. Man får förklara så gott det går, men det är svårt, säger Karin Hindriks.

”Livrädd att hon ska sälja hunden”

Karin säger att hon sitter på Blocket varje dag för att hon är orolig att Marley läggs ut till försäljning eller att han försvinner någon helt annanstans.

– Jag är livrädd att hon ska sälja hunden, för då vet jag aldrig hur lång tid det tar innan jag får tillbaka honom. De som köper honom gör det ju i godan ro och sedan står de där med en stulen hund. Jag undrar hela tiden hur han mår: ”Får han mat? Får han kärlek?”. Det är otroligt påfrestande för psyket så jag går på samtal hos öppenpsykiatrin och pratar om det. Jag vet inte vad jag hade gjort annars, säger Karin Hindriks till Newsner och fortsätter:

– Det är inget att skämmas över för att man går och pratar med någon, det är ens djur liksom. Jag kommer att fortsätta gå hos psykolog ända tills han är hemma, just för att inte lägga på mig allt för mycket oro.

”Man blir tårögd”

På Facebook har hon delat ett inlägg om händelsen. Den har fått över 800 delningar och folk som engagerat sig i att informera och hålla ögonen öppna.

– Det känns helt underbart, jag vet inte hur jag ska kunna tacka folk. Det är många som hör av sig och frågar om de kan göra något eller hjälpa till. Folk är så engagerade så man blir tårögd, säger Karin Hindriks.

Jag lider verkligen med Karin och hennes familj över att Marley är försvunnen. Marley är en Amstaff king corso och Karin vill gärna att så många som möjligt håller utkik på sociala medier ifall han läggs ut till försäljning. Så sprid det här vidare för att upplysa andra och stötta Karin och hennes barn i väntan på information från polisen! Vi stöttar er, Karin!

Karin, Borlänge:

– Det är inte ofta man hör att en hund blir, hundvalpen, 15 år, Marley.

– Hon hade ingenstans att bo, erbjöd henne att bo hos mig. 1,5 månad innan hon skulle flytta. Märkte ingenting om att hon hade en plan på att stjäla min hund. Det fanns inte på världskartan. Hjälpte med packning, går på ärende. Blockerade nummer, sociala medier. Fick till svars från hennes expojkvän, att jag inte är kapabel att ta hand om hunden. Andra hunden är hos en vän nu, är rädd att den också blir stulen. Träffade henne hemma hos mitt ex. Det är inte första gången. Det här är helt sjukt. Ringde länsstyrelsen men hittade ingenting på henne.

– Ringde häromdagen hur det går med förundersökningen. Har inte ens öppnat ärendet än. Ligger bland andra anmälningar. Hade de åkt dit den dagen jag anmälde, hade de kunnat hämta hunden, chipmärkt med

Verkligen, har köpeskontrakt och besiktningspapper.

• Man tappar tron på polisen när de ska hjälpa till men inte gör någonting. Då får jag ta tag i det här själv.
• Skicka dit folk som kräver Jag kan åka dit för stöld också, hur ska jag kunna åka dit för stöld för en hund som jag äger. Jag skulle inte tveka en sekund på att ta kopplet.

– Jag klarar inte av att vänta längre, det är djur det handlar om. Man gör inte så mot ett djur, den följer bara efter den som håller i kopplet. Väldigt frustrerande.

– Förklara för barnen, de är inte speciellt glada, de frågar hela tiden vart han är och när han kommer hem. Försöker hålla modet upp för att de inte ska se att man är orolig, ledsen. Man får förklara, det är svårt. Minsta hon är 5, 8 och 12.

– Jag tycker verkligen att lagen ska kunna ändra. Men man måste ha beviset att det är ens egen. Man tar med hunden och de får kolla chipnumret men inte blir anmäld för stöld. Jag förstår inte hur lagen infördes. Djur går som gods, en cykel är inte ett levande djur. Ett djur är en familjemedlem, tillhör en familj och det är vi människor. Jag ser mina djur som mina bebisar, det är som att mitt barn. Det skulle kunna räknas som kidnappning.

De ska ju prioritets lika mycket som andra. De är inte mindre värda för att de är djur, det är en levande varelse. Hjärtat slår, det är en levande varelse.

3 veckor sedan, början av augusti, polisrapporten. 8-9 augusti. Delats över 800 gånger, Det känns helt underbart, jag vet inte hur jag ska kunna tacka folk. Många som hör av sig, vi ställer upp. Folk är så engagerade så man blir tårögd.

– Förstår inte hur hon inte har någon skam i kroppen. Alla.

Önskar att man får hem honom någon gång. Skulle sätta in honom på valpkurs, är i åldern där de formas. Vet inte hur han är formad när jag får tillbaka honom. Därför vill man ha hem honom

Lämnade adressen, nu när det finns adress. Domstols husransakakan.

– Jag är livrädd att hon ska sälja hunden. De får hunden i godan ro. Signalement i ansiktet, jag är ute på blocket hela tiden. Hur mår han, påfrestande för psyket. Pratat på öppenpsykiatrin, gå på samtal och prata om det. Vet inte vad jag hade gjort.

Inget att skämmas över för att man går och pratar med någon, det är ens djur liksom. Kommer fortsätta ända tills han är hemma, just för att inte lägga på sig allt för mycket. Måste kunna ha psyket uppe, kunde lika gärna ha varit mitt jobb. Ser ingen skillnad på ett djur och mina barn.

Amstaff, king corso