Familj, släkt och vänner sörjde mannen, liksom hunden Sadie. Under de tio dagar som följde innan begravningen kunde hon inte äta och ville heller inte sova ensam, berättar May för The Dodo.
När dagen var kommen för begravningsceremonin kom mannens änka in i kapellet tillsammans med hunden som också var en familjemedlem.
May förklarar:
– Hunden var lika viktig som en make eller ett barn, och därför var det viktigt att vi tillät det. När Sadie gick fram till kistan kunde man både känna och höra känslorna från gästerna i rummet. Det var inte ett öga torrt. Det var ett känslosamt och hårresande ögonblick.
Så fint att begravningsbyrån tillät familjens hund att följa med och ta ett sista avsked av husse.
Vila i frid.